Albin K

Hej hej! här kommer en ny dikt som jag har skrivit, det är en rätt så politisk dikt. Skriv gärna om du gilla eller inte gillade dikten.

våra föräldrar har har också varit barn
även då hände samma sak
men vi tror inte på sånt för vi är mammas barn
glömma är lätt
en är inte stark men med fler blir vi starkast i stan
det är många som snackar skit, men det svåra är att höra annat än folk som mummlar
men egentligen säger dom inget vettigt,lovar saker medans dom blundar men dom borde vakta sin tunga
jag kommer från en stad där det är grym dubbelmoral
välkommen till uppsalastad där polischefen knullar med barn
vänner som jag har kan känna sig stora för en dag för saker dom fått sagt till sig eller hört
eller på grund av alla storföretag? låt inte andra styra dina egna val jag bestämmer
själv så som det ska va

man blir inbjuden till någon
valstuga bara för dom är pratsugna
dom visa mig det "nya" samhället och allt dom framställer

Vi lever i en och samma värld
så låt oss alla samlas här
visa hur vår värld ska vara
och sen ge dom den tillbaka

jag vill be några hålla käften
lyssna färdigt
låt mig droppa texten
ett långfinger till varenda politiker som skämmer ut sig i sändningstid
fuck till klick,skvallerpressen och alla som skriver om nått äcklig kändisliv

han har tre skruvar lösa  är det verkligen sant?
är dum i huvudet eller tänker han alls
Fuck till dom som skämmer ut er stad och ett långfinger för att ge igen
till allt som gör mig sne
Fuck Jimmy Åkesson mona sahlin Fredrik Reinfeldt och fuck hela regeringen med
Vi lever i en och samma värld
så låt oss alla samlas här
visa hur vår värld ska vara
och sen ge dom den tillbaka

vissa vänner jobbar halvtid en del jobbar inte alls
vissa har problem i skolan andra som inte får en chans
ibland drar jag in pengar men bara för ett litet tag
jag måste jobba hårt
men det kanske är lika bra
för att kunna få råd till hyra ibland en bira och lite mat
läser om saker som har blivit väldigt fel men varken media,dagstidningar eller tv
ska inte lära mig saker om jämställdhet

ändå vänder jag aldrig blad och läser slutet
för jag vill inte läsa vad som hänt i israel hos LO eller i riksdagshuset